I Prince Rupert den 9 augusti!

När jag kommer fram till Prince Rupert bestämmer jag mig för att stanna två nätter och spendera lördagen att leta upp ställen från Alberts bok, det visar sig vara rätt beslut. Även fast det regnar, och det gör det väldigt ofta på denna plats, så är det med stor entusiasm som jag går ut på stan. 

Först hittar jag ett museum om ”the first nation” eller indianerna, ett väldigt fint museum med mängder av föremål. En liten sak jag hittar är en tidtabell för tåget ”Canadian National Railways” från 1948, minst tio år efter Albert varit här, det får mig verkligen att inse att hans resa verkligen var speciell (men det visste jag redan). Sen går jag vidare på stan och hittar en hel del gamla byggnader bl.a. ”Smiles seafood café” est 1934, den besökte säkerligen Albert.

När jag sen tar bilen för att leta upp en möjlig plats från det svart vita fotot Albert tog 1936 så händer det märkliga. Jag ser en kille, Graham visar det sig att han heter, som håller på och snickrar på sitt hus, och hans tomt skulle kunna varit den plats där kortet har tagits. Sagt och gjort, jag stannar bilen och frågar Graham om jag kan få gå runt tomten och kolla, ”inga problem, it's a pleasure to help you” säger Graham glatt. Det är nog inte exakt samma plats, Graham koller på kortet och ger mig färdriktningen till en liten park några hundra meter bort som har funnits där i ”urminnes tider” som Graham uttrycker sig fast på engelska så klart. 

Men när vi står där och pratar så smyger en liten fin hjort upp framför oss och tittar på oss, sen lägger den sig ner, c:a 10 meter bort! Graham och jag tittar på varandra och undrar ”vad är det som händer?” Kanske det är Albert som visar att ”ja Anders, du är på rätt väg, fortsätta att leta”, men magiskt är det i varje fall: Jag fortsätter till den plats som Graham har pekat ut och vips, det ser verkligen ut som det är på samma ställe.

Givetvis har mycket förändrats men man kan verkligen se att det är ungefär här som Albert stod och tog ett kort med sin kamera med svart vit film c:a 78 år sedan. Jag får rysningar i kroppen, så långt från hemma och så många år sedan, det var det här hela min resa har handlat om, att hitta platser som Albert eller Sven varit på och sen försöka dokumentera det, ”mission completed” känns det nästa som.

Efter en lunch på en ”sylta”, en vietnamesisk sådan, men med en mat som var ”kanon” som broder Peo skulle ha sagt, åker jag vidare till ”North Pacific Cannery Village Museum”.

Jag har läst både i Albert bok och i Svens att detta var en av de stora inkomstkällorna för denna region tidigare och det är ”canned salomon” eller som vi skulle säga ”lax på burk”. Har ätit mycket i mina dagar allt från grisöron som tapas i Spanien till backalau i Norge (helt vedervärdigt) men tror inte att jag provat lax på burk.

Inte så konstigt för denna produkt ”dog” under 60 och 70 talet. Tidigare hade man ”lax konserverings fabriker” på många ställen men nu finns det tydligen bara en kvar. Den här jag besöker försvann 1971 men startade på 1800 talet och man skryter med att man funnits i 150 år i år.  Det blir en helt ny upplevelse. Denna fabrik hade européer, indianer och japaner och dom var strikt åtskilda. Fabriken låg vid Skeena river och då det inte fanns frysanläggningar på den tiden så gjorde allt på plats. Man fiskade, rensade, la in, fixade näten, hade skola, egen butik ja allt då den låg så långt bort. Ganska logiskt då man levererade färsk lax in och fick konserver ut som skeppade med båt till närmaste hamn. Det var ett helt eget samhälle och man var där mellan maj och september då fiskesäsongen var. Sen fick alla åka hem och ”vänta” till nästa är! Många svenskar var här och jobbade från 1910-1970 så jag förstår att Alber ville kolla detta. När han var här var det ju full rulle, när Sven var har hade den stängts ner och nu är det ett museum, så det kan gå!

I år var jag den förste svensken på besök i detta museum, man hade en tavla med nålar som visade var folk kom från och jag fick nåla upp Stockholm på kartan, det ni!