Barkerville den 18 augusti
Tre dagar i Viksten huset i Gavin Lake känns som tre veckor, så skönt har det varit.
Vikstenhuset finns tack vare min kusin Steve framförallt, som sett till att bekosta huset genom en fond. Denna ”cabin” ligger precis vid vattnet och i den djupa canadensiska vildmarken.
För mig har det varit en stor förmån att få vara här och jag önskar att alla kunde ha den möjligheten att vara här ett par dagar. Igår satt jag i storstugan och såg ute genom de två stora panorama fönstren när solen gick ner och det blev mörkt, gläntade lite på dörren och hörde stor lommens sång över sjön, nästan men bara nästan lite kusligt.
Går upp tidigt för att städa men också komma iväg, jag skall åka tillbaks till Quesnel och sen Barkerville, nästan 3 timmar men jag vill se Barkerville, har hört så mycket om den gamla guldgrävarstaden från 1862.
Men först tackar jag Micke för hans stora gästfrihet, vilken familj som kan och orkar ta hand om denna anläggning i vildmarken, året runt!
Resan börjar ”som vanligt”, jag ser tranor efter vägen, får några bilder på en hjort som står på vägen för att sedan graciöst hoppa över viltstängslet in i skogen samt en svart björn som lommar över vägen, det börjar bli ”vardagsmat” det här med björnar men jag kan inte sluta att bli fascinerad, de bara är där, överallt!
Efter att ha skaffat ett boende i Quesnel så kör jag vidare till Barkerville, en resa på en timme och en kvart. Ungefär halvvägs så ser jag en bil parkerad utefter vägen där det är rätt öde, förstår att något är i görningen så jag stannar.
Mycket riktigt, strax intill vägen stor en stor älgko eller ”Moose” som det heter här. Killen i bilen ropar till mig som jag uppfattar är att jag skall stänga dörren men det han säger är att det är en älgkalv vid sidan också. Går ur bilen och tittar i kärret där mamma älg står och helt plötsligt kommer kalven fram och nosar på mamma och verkar säga ”kom, nu har de tittat färdigt mamma, så nu kan vi gå”.
Jag får några riktigt bra bilder på älgfamiljen då de bara är 50 meter från mig, igen, magiskt!
Strax närmar jag mig Barkerville och går in.
Det är som Skansen men ”the real thing”. Här har husen stått sedan 1862 då det var guldrush här men givetvis med restaureringar. En kille, ”utklädd till guldgrävare” berättar ”det var ju bara att fortsätta, allt fanns ju här”. Och det gör det sannerligen.
Går runt i 2 timmar och njuter och tar mängder med bilder på smedjor, salooner, affärer, diligenser ja allt från den tid då staden var ett mecka för guldgrävare.
Kommer fram till en ”fotobutik” som tar kort på en i tidstypiska kläder och kan inte motstå frestelsen. Klär ut mig som en ”outlaw” och kortet blir väldigt kul och jag känner mig som ”the outlaw, Swede Burghagen, a mean son-of-a bitch”!
När jag känner mig färdig så kör jag tillbaks till Quesnel och funderar på vart jag skall bo näst sista dagen innan hemfärd, det får bli i Luton på Totem Motell, då har jag bara 350 km till Vancouver och jag vill gärna besöka Yale också, ett ställe Albert också besökte!