Vancouver Island och Port Hardy den 7 augusti
Nu är jag på väg med bil uppöver ön och den är lång. GPS:en säger c:a 6 timmar och det får man väl lita på men jag tänkte göra lite avstickare då och då. Har ett rum i Port Hardy och måste vara vid färjan 05.30 imorgon så alltför sent vill jag inte vara där.
Vägen går genom dalar och berg med oceanen precis till höger om vägen, det är en njutning att köra. Stannar vid en ”View Point” och tar några bilder och ser pyttesmå båtar där nere, en örn som flyger, man får nästan svindel.
Fortsätter någon timme då jag ser att man ta av från vägen och kan köra ”the ocean road”. Nu kommer jag verkligen nära vattnet och vägen slingrar sig så nära det går. Helt plötslig dyker en liten fiskeby upp och dom har ett träbåtsmuseum på en brygga. Fyra hus man går igenom och det är väldigt trevligt. Gamla träbåtar, båtmotorer och det som jag gillar mest, en liten snickarbänk där barn kan göra sin egen träbåt, så som vi gjorde hemma och som mina grabbar gjorde i Jämtland för att sedan ”köra” i vår bäck. En familj står där och grabbarna är mycket förväntansfulla. Pappan har spikat ihop två båtar och deras ögon lyser av glädje när dom får båtarna. Tar en bild på grabbarna som stolt visar upp sina nya leksaker, gjorda ”på det gamla goda sättet” utan en Iphone eller ”app.”, utan med händerna!
När jag går ut ser jag en kille som står och jobbar med en fin träbåt, det är en donering berättar ”Stan” som han heter och vi börjar prata om träbåtar, jodå, han har hört talas om Wasa skeppet, han har inte ”full koll” så klart så jag fyller i det som saknas, vi får en trevlig pratstund och han lyckönskar mig på min resa.
Klockan på GPS:en visar att jag nu kommer att vara framme vid 19.30 tiden så jag gasar på. Dom sista 25 milen går genom ett ödsligt landskap och inte mycket händer.
Det är som att köra mellan Kårböle och Ytterhogdal (som normalt sätt tar 20 minuter), höj bergen med 1000 meter, höj träden med 10 meter och låt Ljusnan bli en Ocean, ja då förstår du!
Timme efter timme går, bensinen försvinner sakta men säkert men jag har tankat så det är inga problem. Lite spak är jag, för jag möter inte många bilar och skyltar varnar hela tiden för stora timmerbilar eller ”Elk”, deras svar på vår ren fast mycket större ”Caribou” är vildren och ”Mouse” är ju vår älg, som tur är så ser jag inga denna gång på vägen.
Sakta men säkert närmar jag mig Port Hardy och jag börjar pusta ut men precis innan hotellet vid en å står det en massa bilar parkerade så jag bestämmer mig för att stanna och det var ingen dum idé, hela ån fullkomligt ”kokar” av lax som har kommit upp från havet. Sånt har man ju sätt på TV men nu får jag se det ”live”. Försöker filma men har inte lärt mig kameran så det blir stillbilder.
Plötsligt får en liten kille napp och han kämpar ett tag men drar sen in laxen till pappans stora glädje, det var en upplevelse.
Men som inte det var nog får jag syn på en stor örn som sitter på en liten stubbe i ån som bara väntar på att få hugga i av de laxarna som ligger på stranden.
Känner mig ytterligare omtumlad och åker vidare 500 meter till hotellet och checkar in, ett trevligt hotell men WiFit är segt så jag kan inte ladda ner min blogg eller bilder idag. Får vänta till Prince Rupert.
Klockan blir runt 20.00 så jag bestämmer mig för att ta mig ner till Port Hardy, ett par km ner, och äta.
Inget direkt ”drag” där utan väldig lugnt men jag hittar tillslut en Japansk restaurang precis vid vattnet. Börjar prata med servitören om min tidigare upplevelse och han säger till mig att “gå ner till stranden och det där trädet som du ser, där brukar det sitta ett par Bald eagles”. Jag bestämmer mig för att göra det.
Jodå, där sitter en och två till flyger runt det döda trädet. Örnen sitter och väntar på att få hugga i på de döda fiskarna som ligger på stranden och jag frågar en tjej som står vid en bil om det finns mycket örn här och svaret blir ”här finns det hur mycket som helst” säger hon ”men vänta ett par timmar då kommer svartbjörnarna ner och äter fisken här, de är också många”.
Då känner jag att jag måste dra mig tillbaka, visst hade det varit kul att se björnar för första gången på riktigt men jag skall upp tidig, 05.30 för att ta färjan, så jag åker hem och lägger mig.
Dagen har varit så intensiv så jag somnar direkt, utan ens behöva läsa min medhavda Tintin bok, ”Tintin och den mystiska stjärnan”. Imorgon drar jag på min expedition, inte till ishavet med båten Sirius som Tintin och förhoppningsvis så är det inte Kapten Haddock som styr!