Smithers den 14 augusti, del 2
Oj vad skönt att vakna upp i samma säng två dagar i rad och att få vara hemma hos någon!
Efter allt resande och alla upplevelser så är det skönt att få varva ner ordentligt. Familjen Bianco (Viksten) har ett underbart hus i högt läge med bergen runt omkring. Vi bara ”chillade” igår och pratade och pratade.
Konstig, vi har aldrig träffats förut men vi har samma värderingar, samma känsla för natur och djurliv, samma uppfattning om det mesta runt om i världen, visst är det konstigt?
Men kanske inte, vi är ju släkt, samma gen från Morfar Albert men Mariannes farfar kom från ett krigsdrabbat Europa, från forna Tjeckoslovakien och de överlevde koncentrationslägren.
Vi njuter av vädret, det är igen 31 grader och jag har haft, på min resa som startade redan den 23 juli i augusti, två och en halv dags regn annars sol och kanonväder.
Väldigt ovanligt men i Prince Rupert regnade så klart och det ska det göra, där regnar det i princip varje dag.
Marianne berättade om en familj från Australien som har en dotter som ej tål sol så dom googlade och hittade Prince Rupert och flyttade dit efter visst besvär med myndigheterna. Att flytta från Australien till Kanada och Prince Rupert för medicinska skäl ”tål ej sol” var i början svårt för de Kanadensiska myndigheterna att förstå.
Smithers är en liten fin stad som faktiskt liknar Järvsö på många sätt. Fin liten by/stad och precis ovanför ett skidområde som man ser från vägen. Landskapet påminner om Hälsingland fast såklart i en dimension till och det är alla höga berg. I Smithers ser man också en glaciär från byn men det gör man ju inte i Järvsö.
Människorna är trevliga och lätta att prata med och vi besökte en god vän till familjen, Cora Lee, och hon hade en helt fantastisk trädgård med mängder av blommor från ”the old country” och det var som att gå i Ulriksdals slottsträdgård så smakfullt och så vackert.
Hennes stora problem var björnarna som hela tiden kom till trädgården för att äta hennes äpplen och innan vårt besök så hade hon haft tre björnar på tomten, mamma och två ”cubs” som senare klättrade upp i ett träd och sov under natten.
Så svårt för mig att förstå att de lever så nära björnarna och att inget händer, bara vi turister som ibland vill ta bilder och kommer för nära så man måste vara försiktig. Jag frågade Cora Lee om hur hon såg på det men hon sa enkelt ”ja de var ju här före oss så det är inget problem och man är så van”.
Vi klagar på att rådjuren äter upp vår trädgård men det känns rätt skönt att det bara är rådjur ej björn!
Idag skall vi åka runt och kolla deras andra farmer som sagt och i kväll åker vi ner till stan för en liten konsert.
Farmturen vart ”something else”, härligt att ha ett jordbruk och se berg med glaciärer som kuliss och jag fick åka på den grusväg som Albert troligen åkte när han körde runt, det var den gamla ”riksettan” som vi fick möjlighet att prova.
Strax ska jag och Guliana göra svenska köttbullar och det ska vi äta i kväll med potatismos och gräddsås och ”cranberry jam”, hoppas jag inte gör bort mig men säger som ”the Swedish chef” i Mupparna, uridhurdi hurdi durdi!