Yale, sista stoppet den 20 augusti

Har lite svårt att sova, snart tar denna resa slut så jag vaknar väldigt tidigt men det är bra för jag vill gärna se Yale, det gamla guldgrävar stället som Albert besökte på sin resa. 

Knappar in Yale på GPS:en och gissa vad, GPS:en vill att jag svänger av på Albert Street, det är i ”centrum” av Yale, Albert Street, igen en av de där konstiga sammanträffande jag har haft på resan.

Ger mig iväg och landskapet ändrar sig igen, är jag i Alperna? Helt otroligt, exakt samma typ av natur med höga toppar och slingrande väger, skillnaden är Fraser River, en bred flod som ringlar sig längst nere i dalen med enorm hastighet. Man kan se hur skummet yr över de branta klipporna som kommer ner i vattnet. 

Fick inte i mig någon frukost så jag letar efter lämpligt ”hak” att stanna på. Flera väldigt snygga skyltar efter vägen ”säljer in” Fat Frank och jag undrar om det kan vara något. Fat Franks dyker upp så jag svänger in, till en början ser det lite stängt och öde ut men jag går in och det visar sig vara ett riktigt bra ställe. Ägaren, Todd, frågar vad jag vill ha och jag säger ”gör en specialare”, ok nickar Todd.

Hans kompis kommer med nytt och gott kaffe samt juice som jag njuter av medan maten lagas. Stället är snyggt och fräsch med en meny som skulle imponera på de bästa ställena i Stockholm. Varför kan inte vi ha vettiga vägkrogar tänker jag. Där här är verkligen inte på ”E4an” och hemma får man vara glad om man får en flottig korv med mos eller något annat. Stället ligger nära vägen så långtradare efter långtradare susar förbi utan att stanna. Långtradarna här är väldigt stora och långa och dom transporterar allt som inte järnvägen tar. Man glömmer lätt bort vilka enorma avstånd det är och det täcks in med långtradarna, snacka om vardagshjältar dessa chaffisar, både män och kvinnor som kör!

Nu kommer maten och den är suverän, en omelett med ost och någon typ av köttig korv, bacon, hashbrowns, melonbitar, vindruvor och rivet äpple, riktigt gott. Jag berömmer Todd för den goda maten och då tipsar han mig om en restaurang i Vancouver som öppnar idag ”Chambar” och jag skall hälsa från honom om jag går dit. Går på toaletten men ser då i ett angränsande rum en kille som står och målar skyltar, det är han som målat de andra och nu målar han fler, en riktig konstnär!

Jag frågar konstnären om han ofta är här och då svarar han att han gillar att vara här och målar gärna hur många skyltar som helst till Todd!

I bilen igen och jag bara suger in landskapet, lite läskigt att köra för det är brant ibland och väldigt kurvigt ibland men till slut kommer jag fram till Alberts Street i Yale. Yale är inte det största stället jag sett men det är väldigt pittoreskt på något sätt. En skylt visar på ett museum och jag åker det. Det visar sig vara en ”guldklimp”. 

Museet är i en gammal byggnad från ”när det begav sig” under guldruschens tid c:a 1870 eller så. Får reda på att idag bor det 200 personer i Yale men under guldruschen 30 000!!!

Går runt och blir verkligen fascinerad, de har sparat väldigt mycket från den tiden och utanför har man byggt upp ett guldgrävar läger precis som det såg ut förr, mycket proffsigt gjort.  Järnvägen går rakt igenom byn och har gjort det sedan guldruschens tid, idag går det fem tåg om dagen, godståg som är kilometervis långa, fyllda med det som behövs i andra delar av BC. 

De har också ett lite järnvägsmuseum och jag tittar in, där stor en sådan ”tramp-järnvägs-cykel” precis en sådan som Albert sitter på i sin bok!

Läser på lappen att man slutade använda dessa 1948 och det var ju 12 år efter det att Albert besökt Yale.

Muséet är välgjort och jag spenderar nog två timmar där, tänk att Albert varit här också men då var det inget museum utan en ”döende” guldgrävar stad. En kille från museet kommer fram till mig och frågar om jag vill ”vaska lite guld” eller ”panning” som det heter här så vi går till deras uppbyggda ”panningstation” där man kan snurra runt sanden och se om det har gett något. Så här stod de gamla guldgrävarna timme ut och timme in och drömde om den stora skatten.

Jag står där en kvar och lär mig tekniken men bara så där så har jag vaskat fram en liten guldklimp, blir så klart kanonglad och visar mitt fynd. Killen från muséet, Sandy heter han, skrattar och berättar att man lägger i lite ”kattguld” då och då bland sanden så att ungarna skall få en belöning när de vaskar, snopet men faktiskt var det himla kul att få fram en guldklimp och den tar jag med mig hem för att visa familjen.

Nu har jag bara någon timme kvar av min resa och jag Frazer river ligger till höger om mig. Utmed stränderna är det mycket folk som fiskar, laxen ”Sockeye” är det som fiskas nu, den där med den röda härliga färgen.

Snart är jag framme i Vancouver och åker till flygplatsen där mitt hotell ligger, bara 10 minuter ifrån, imorgon börjar min resa hem 08.21 först till Chicago och sen till Stockholm, vilken resa jag haft!

(En längre summering kommer på hemsidan efter det jag kommit hem och också mer bilder, de gick inte att ladda på ett bra sätt)!