Horsefly lake 16-17 augusti

Nu har jag varit två dagar i Gavin Lake och i Vikstenstugan. Kanske höjdpunkten på denna resa även fast jag har gjort och sett så mycket.

Men jag får börja med gårdagen. 

Vaknar upp till en lite grådaskig dag men omgivningen är så härlig så det gör inget. Har försökt få tag på Joan men internetet funkar lite så där här så jag vet inte om hon kommer att dyka upp. Beslutar mig för att ta den ”lilla” rundan den s.k. ”Rainbow trailen” som tar en timme att gå, en del vid sjön men sen upp i skogen. 

Det är en magisk ”trail” med gammal skog, fåglar som kvittrar och blommor av olika slag. Givetvis mängder av björnspillning men det gör mig inget längre. Skulle vara roligt om man fick se en björn här ute nära men som sagt kanske bäst att vara i bilen när dom springer förbi. Promenaden tar en timme och jag är tillbaks för lunch. Plötsligt kommer en bil fram på gårdsplanen och ut kliver en kvinna och en liten tjej ”is it Anders” frågar kvinnan och det är Joan som kommit med sin dotterdotter Tara, helt underbart, dom fick ihop det!

Joan bor i Yukon och i White Horse och hon är nere för att hälsa på sin syster men och se till huset i Horsefly, Joan fick ärva det efter ”morbror Erik” som Erik är för Joan. Erik var en av Alberts bröder och det var det huset man stannade i 1936 och även 1950 när Albert, Bengt Ellis och Swan Erikson gjorde sin resa till Yukon och Alaska. Erik hade inga barn och Gus (eller Gustav) hette Joans pappa som dog när hon var liten. 

Tänk, vi ska besöka stugan och se om det finns några minnen kvar från den tiden!

VI ger oss iväg till Horsefly Lake och det tar en timme och en halv. Joan har stämt träff med några byggare som ska kolla huset. Joan har upptäckt att isoleringen i taket är av den sort som såldes på 1930 talet och som innehåller asbest och det måste bort.  Senast hon var i huset var för 7 år sedan så jag undrar hur det ser ut.

Vi närmar oss och rätt som det är dyker det upp en skylt vid vägen där det står ”Viksten” på, ”nu är vi framme, säger Joan”.

Stället är igenväxt så klart som ställen blir när man inte använder dom regelbundet. Men det ligger mycket naturskönt precis vid sjön och Erik byggde huset 1932 säger Joan. Det består av tre hus, ett garage, en verkstad där Erik gjorde möbler, båtar ja allt man kan tänka sig i trä samt bostadshuset. 

Alla tre husen börjar bli rejält slitna efter alla år men boningshuset har klarat sig bäst.

Jag följer med in och det är helt underbart att gå in, först en liten hall sedan ett kök och sen sovrum/allrum med två sängar men där tappar jag andan. 

På väggarna har Albert och Bengt Ellis gjort väggmålningar med olika motiv, dom är alla c:a 2 ggr 2 meter och är signerade i botten antingen med Bengt Ellis namn eller Alberts namn. Ett motiv heter barndomshemmet och föreställer gården hemma i Graninge gjord av Albert, ett annat en ”Bald eagle” som häckar i ett bo högt upp en död tall gjord av Bengt Ellis. Totalt finns det 6 sådana väggtavlor 4 av Bengt Ellis och 2 av Albert, helt fantastiskt att dom finns kvar. tänkt att det i torpet i Ängratörn finns målningar av Bengt Ellis också!

I stugan finns mängder med saker som vi hittar från besöket av Albert bl.a. en liten dosa med en björn på locket som Albert gjort, under den finns en signering till minne av Albert. 

Ja, jag bara går där och njuter, det var här ”grabbarna” stannade och säkert hade det mycket bra efter alla dessa år som dom varit åtskilda. Erik visar sig ha varit en mycket skicklig snickare men också murare och den öppna spisen är i sig ett konstverk. Givetvis tar jag bilder av allt som jag senare kommer att ladda upp på hemsidan. 

Vi går sedan in i verkstaden men då får jag syn på två bildäck utanför, var har jag sett dom?

Jag tar fram Alberts bok från 1936 och tittar på bilden på bilen dom åkte i, jo visst, det måste vara dom däcken och fälgarna, samma ekrar och samma smala däck det måste vara dom. Erik var något av en samlare och han behöll nog dom däck/fälgarna när bilen skrotades, dom skulle säkert komma till användning och gjorde säkerligen det också eller bara behöll han dom för att minnas sin resa när han träffade sina bröder i Vancouver 1936 och dom åkte upp hit till Horsefly, så vill jag ha det i varje fall!

Omtumlad går jag in i verkstaden och hittar där mängder med spännande saker. Erik har varit död i 30 år nu så där finns det saker. Jag ser snöskor, båtmotorer, båtar gjorda av Erik, en större trä staty förställande Karl Alfred, ja här finns saker till ett museum.

Tiden bara flyger iväg och Joan har passat på att städa samt även träffad byggarna för att diskutera priset på saneringen, tror dom blir överens och hoppas stugan kan behållas, den ligger så naturskönt alldeles vid vattnet.

Vi åker iväg och det är med stort vemod jag åker denna gång, kanske inte stugan finns kvar nästa gång jag kommer, det vore tråkigt men Joan har fått Mike här på Gavin campen att lova att ta ner väggtavlorna om nu huset måste rivas, mycket fina konstverk.

Vägen tillbaks blir återigen en upplevelse, vi ser hjortar, Caribous och en solnedgång i ”Beaver Lake” utan dess like och när vi står och njuter där kommer en bäver simmande alldeles nära oss, magiskt, inte ofta man ser en bäver på så nära håll.

Hemkommen beslutar vi oss för att Joan och tara sover över i Vikstenstugan, det är alldeles för sent för dom att åka tillbaks till Joans syster i Williams Lake och dom har en liten resväska med sig.

Kvällen blir lång och vi delar minnen mellan oss och jag får lära mig mycket om ”first nations” i Kanada, både Joan och Tara är det och det är spännande att höra om villkoren idag i Kanada, det verkar som man har det ganska bra efter alla svåra år.

Vi vaknar upp rätt tidigt, Joan och tara måste till Williams Lake och passa en buss för att åka ner till Vancouver för att sedan flyga upp till Yukon och White Horse.

Igen ett avsked men återigen känns det verkligen som att vi kommer ses igen, jag och min familj har fått ännu mer släkt här, helt underbart!

Jag ägnar dagen åt att ta den långa promenaden på 1 mil som tar c:a 2 timmar runt sjön. En verklig ”trail” upp och ner men ekorrar som tittar på mig, lommen som sjunger ute på sjön och björn spillning ibland alltför ofta. Jag räknar till 10 st. rejäla ”droppings” under min promenad men ser ingen björn. En mycket njutbar promenad och jag är rejält svettig när jag kommer hem. Hoppar i sjön och vattnet svalkar, underbart.

Vilar en stund men tar sedan en tur med Kanadensaren som finns vid sjön, ja vad skall man säga, den turen blir också minnesvärd. Paddlar genom näckrosor och ser 10 stycken ”Lomungar” som ängsligt simmar iväg. När jag paddlar in i ett litet delta så skrämmer jag upp en stor Fiskljus som har sitt bo i en gammal gran alldeles vid vattnet, vi blir nog lika rädda!

Men nu tillbaks till stugan för planering av nästa stopp, det blir Barkerville, en gammal guldgrävar ”håla” från tiden då det begav sig, 1862 påstår man sig ha startat den staden!