Terrace den 10 augusti!

Lämnar ett regnigt Prince Rupert med lite sorg i hjärtat. Man säger ”in the middle of nowhere” vad menar man med det? Hur kan man egentligen tycka att någon plats är bättre än en annan? Alla har sina kopplingar och sin kärlek till sin ort och det gör att jag aldrig kommer använda det uttrycket någon gång mer. Kärleken till sin hemort är alltid större och det har jag märkt efter att träffa så många människor som de facto är uppväxta ”in the middle of nowhere” men för dom är det ”in the middle of their universe”. Samma sak märker jag när jag kommer till Terrace, en liten ort med kanske 12 000 invånare men en mycket trevlig liten ort.

Fast vägen dit blir en skön bilresa i 2 timmar. Men innan jag startar så ser jag ett par utanför hotellet som lastar av sina cyklar och vi börjar prata så klart. De är på väg att cykla runt ön i Prince Rupert och de blir jätteintresserade av att höra min ”story” och jag ger de min web sida och blogg, kanske de kommer att följa mig resten av resan?

Jag stannar titt som tätt och njuter av utsikten. På ett stopp vid en rastplats hör jag en korp kraxa och tittar upp i det döda trädet, jovisst, där sitter korpen men nedanför sitter en ”Bald eagle” igen, de tycks vara överallt och jag kan inte sluta njuta av den vackra fågeln. Det verkar som om korpen och örnen kan leva i symbios, när örnen tagit ett byte så tar korpen ”the left overs” ingen ”doggy bag” behövs där inte! 

Vägen slingrar sig efter ”Skeena river” och bilen lunkar på i en behaglig takt. Stannar vid en vägbank och vips dyker det upp en korp och en örn igen men utmed vägen har någon slängt Cola burkar och kartongen de låg i, 2000 kanadadollar kostar det om man "åker dit" och jag blir faktiskt lite ledsen när jag ser det, tror även Coca Cola Company också skulle bli det av ett se detta, ”Coke is it”, nej, inte här i varje fall.

Floden öppnar upp sig och jag ser bilar parkerade både på vägen men också på en sandbank så jag stannar och går ner och ut på sandbanken, där sitter en hel del fiskare och har sina spön nerstuckna i sandbanken och väntar på napp.

Jag går fram till ett gäng killar och vi börjar samspråka, igen ett trevligt samtal och de berättar om fisket och vad de får. Tre av kilarna är ”first nation” så de behöver inga fiskekort men dom andra måste ha det. Vi har en härlig konversation och så fort de hör att jag är från Sverige så kommer ”Sedin Brothers” på tal, dom är som sagt omåttligt populära de grabbarna från Ö-vik och jag blir stolt igen. Mitt i vårt samtal så ropar dena ena killen till, ”du har napp” skriker han till ”grannarna” bredvid. En tjej rusar till och tar spöet och landar snyggt en ”Pink Salmon” säkert i 4 kilos klassen men den släpper man i igen, ”Pin Salmon” äter inte alla här säger den andra killen "men jag brukar röka den och då går det bra". Jag lämnar sandbanken och åker vidare mot Terrace. Snart är jag framme på mitt motell och jag checkar in och slumrar lite. Efter det så har solen kommit tillbaka och det har helt plötsligt blivit full sommar igen med 30 grader, vilken svängning!

Tar bilen och ”crusar” runt lite, som vanligt lite på måfå men jag ser ån igen så jag följer den och ser att det är en tältplats på en ö till höger. 

Kör ner där och kollar runt lite, den är jättefin med tydligt utmärkta platser i den täta skogen, ja det känns nästa som regnskog. Kommer ur ”campen” åker ner till vägens slut och där börjar en stig som leder till vattnet och floden. 

Det blir en spännande promenad, man tycker sig höra björnar hela tiden och jag kommer ihåg Alberts historia om svartbjörnen som försökte ta sig in i den bilen de hade, just på en plats som denna!!

Kommer ner på sandbanken och upptäcker spår, jodå, det är björn och där ligger det spillning också men jag ser ingen som tur är. Längre ut sitter ett par och njuter av solen och jag börjar givetvis prata med dem. Som vanligt är de jättetrevliga och vi pratar om resan och att de bor här. "Jodå, här finns det björn men du borde åka till Stewart, det är precis vid gränsen till Alaska och det tar bara en 4 timmar" säger killen och sagt och gjort, när jag kommer hem bokar jag ett boende i Stewart, Ripley Creek Inn, heter stället, det vore väll f-n om jag inte skulle se björn, men om inte kan jag skryta med att jag varit i Alaska!!