Till Prince Rupert med "Northern Expedition"

04.40 ringer klockan och sen ringer receptionen och undrar om jag är vaken. Jag måste vara vid färjan 05.30 och det är mycket bilar och lastbilar sim skall lastas. Båten går inte förens 07.30 men man kollar bilen och pass, vet inte riktigt varför det är sådan koll men kanske man har haft problem tidigare.

Känns som sagt lite som i Tintinboken när Tintin skall ut på expedition och leta efter den där meteoriten som ramlat ner i ishavet men jag skall ju bara till Prince Rupert.

Båten, ”MV Northern Expedition” och körs av BC Feries, är mycket fräsch båt.

Sven, min morbror gjorde ju samma resa som jag 1984 men Albert åkte båt hela vägen från Vancouver till Prince Rupert. Båten Sven åkte med hette ”Queen of the North”, tror den här är större och modernare men vi passerar samma fina landskap och det är vidunderliga vyer framför, bakom och vid sidan.

Rätt var det är så talar kaptenen om att ”till styrbord ser ner en Humpback vale” och jag rusar ut, jodå, man kan se den stora stjärtfenan när den dyker ner, hinner dock inte ta en bild. Vi passerar små byar och sund, fiskebåtar och fåglar som susar över havet, känner inte igen alla men fiskmåsen vet man ju vart det är och storlommen, inga örnar i sikte ännu.

Efter ett par timmar passerar vi Bella Bella, indianernas by utan stanna och precis efter det smalaste sundet på hela resan och det var verkligen smalt. På ena sidan ligger ett jättefint hus med en Totempåle utanför som visar att här bor det ”First nation people” som indianerna numera rättmätigt kallas, de var ju här först!

På andra sidan ligger en fyr som kaptenen berättar är från 1873 men den är väldigt fräsch och fyrvaktare bostället är i toppskick.

Nu blir det ”barbecuelunch” på däck och jag tar lax så klart, en mycket god Cesarsallad med lax och en Kanadensisk öl, det går verkligen ”ner”, annars hade man kunnat ta en ”Brat” som de säger eller som vi brukar kalla ”Bratwurst” men här gillar man att förkorta och förenkla, ibland är det faktiskt svårt att förstå vad de säger.

På båten är det många nationaliteter kan jag höra italienare, holländare, tyskar, spanjorer, Jänkare och Kanadensare men inga svenskar (skönt). Säkert andra också men det som slår mig här, tillskillnad mot färjan mellan Vancouver och Victoria, inga asiater. Vet inte om de gillar Victoria så mycket så de stannar där.

Står på akterdäck och tar bilder och det kommer fram en Kanadensare visar det sig, en äldre herre (kan jag fortfarande säga så jag själv inte fyllt 70). Han har sett min fina Peak jacka i orange som jag fått av min gode vän Grynnan Malm och han frågar vart jag kommer ifrån, ”Sverige, säger jag” och han säger då, ”det var lustigt, min gammelmorfar kom från Sverige också men jag vet inte varifrån”. Vi börjar prata om släktforskning och jag tipsar honom om att det är ganska enkelt att hitta sina rötter i Sverige fram till dess att ”Stockholms blodbad” var, och då blir han bestört, ”vad, kom danskarna och förstörde allt?”. Är ganska nöjd att jag kunnat ”briljera” med mina historiekunskaper och vi skils åt efter ett trevligt samtal, så är de, både Jänkarna och Kanadensarna, man kan börja prata med vem som helst och det blir ett trevligt samtal då man får och ger information sinsemellan, tänk om det kunde vara lite mer så hemma!

Nu lägger vi till i ”Klemtu” eller ”Kitasoo xai´xais nation”, ett indiansamhälle kan man se, grabbarna som arbetar på land har karakteristiska utseenden och de verkar inte alltför intresserade att ta emot oss men det kanske bara jag som inbillar mig det. Sven skriver om detta ”fenomen” i sin bok där han nämner att det är svårt att bli accepterad av ursprungsbefolkningen för många men blir man det så är man det för alltid.

Strax har vi lossat allt och man kan se att vi befinner oss långt från ”normala” transportsätt. Bilarna och pickuperna är överfyllda med saker som någon säkert har beställt här på ön.

Landskapet är lite ödesmättat med höga berg täckta av skog och branter rakt ner i vattnet och man vet inte vad som döljer sig där inne, en björn kanske eller älg?

Båtresan är nog en av de finaste naturupplevelser jag har haft i mitt liv så här långt och 

båten tuffar på och vi kommer snart angöra Prince Rupert, då blir det att försöka hitta till hotellet och ”kinesa” lite innan jag bestämmer morgondagen.

Här utgår många flyg och båtturer för fiske till kusten och Alaska och det vore kul att kunna se Alaska från luften kanske, men det går nog inte så lätt, man ska ju in i USA igen och då vill de väl lusläsa passet igen, jänkarna!